Äntligen! Tio långa månaders väntan är nu över, "Allsång På Skansen" är tillbaka igen! Allsången brukar ju sluta i augusti och då blir det alltid tårfyllda farväl. "Allsång På Skansen" betyder oerhört mycket för så många människor. Men de här tio månaderna kändes inte lika långa som de brukar kunna vara, mycket tack vare våra allsångsträffar. Vi träffades en gång i november och en gång i maj och hade fantastiskt roligt. På allsångsträffen i maj så kom som de flesta säkert redan vet Frida von Schewen, Kerstin och Anders Lundin som hemliga gäster till oss och gjorde den lördagen oförglömlig. Vi kommer fortsätta att anordna allsångsträffar framöver också så min förhoppning är att det kommer att bli lite av en tradition.




Men nu är det 2006, vi är tillbaka på Skansen och vi har redan kul. När jag anlände till Skansen i måndags så kändes det lite som förra året, regnet stod som spön i backen och man blev orolig inför tisdagen om det överhuvudtaget skulle gå att genomföra programmet. Men regnet blåste bort och trots att det hängde i luften så klarade vi oss ganska bra den här gången.

Efter lunch så kom Anders Lundin in på scenen och hälsade alla välkomna till allsången. Som vanligt tog han med sig sin korg full med bullar och gav sig ut i publiken.




Klockan 20.00 var det då dags för TV-sändning, Orphei Drängar sjöng signaturmelodin "Stockholm i mitt hjärta" och i sista refrängen sprang Anders in på scenen dagen till ära klädd i vit kavaj. Sommarens första allsång var "Far jag kan inte få upp min kokosnöt". Årets första gäst var Povel Ramel som gästade allsången för tredje gången. Han sjöng ett längre experiment av sina låtar som han kallade "Hit-parade".

Kvällens första hemliga gäst var Brita Borg. Hon fyllde nyligen 80 år och hon medverkade 1959 i melodifestivalen med låten "Augustin". Med en blomsterkrans i håret sjöng hon texterna och allsångspubliken sjöng refrängerna.

Det högsta jublet för kvällen kom när Anders presenterade nästa gäst som var Frans Jeppsson-Wall som urgulligt sjöng "Who´s da man" och hela publiken sjöng med.

Artisterna presenterades på löpande band denna kväll, nu var det Sebastians tur att för första gången uppträda i allsången. Han sjöng "Do what you´re told medans Orphei Drängar kompade bakom. Sebastian hade valt en allsång som heter "Vår bästa tid är nu", Anders favorit för övrigt.

Orphei Drängar fick sedan göra ett eget nummer, de sjöng en låt av Olle Adolphson som heter "Nu är det gott att leva".

Kvällens andra överraskning var "Jösses flickor-ensemblem som tyckte det var för mycket killar i programmet så de höjde sina röster i låten "Vi måste höja våra röster".




Tomas Ledin fick sedan inta Sollidens scen för tredje året, från början var det tänkt att han skulle sjunga sin VM-låt men eftersom Sverige åkte ur VM så fick han sjunga "Gilla läget" och jag tror de flesta i publiken "gillade det".
Som avslutning sjöng Tomas sin sommarlåt som funnits med i allsångshäftet år efter år nämligen "Sommaren är kort", undertecknad fick avslutningsvis sjunga i Anders mikrofon innan allsången var över för denna gång. På tal om "Sommaren är kort" så ligger det något i det, sommaren kommer att gå fort nu när det bara återstår fem tisdagar av allsången men vi njuter så länge det varar. Och om en vecka är vi på plats igen, då ser jag fram emot att få se Andreas Johnson sjunga för oss på allsången för första gången. Carola kommer tillbaka och för Carl-Anton, Sofia Karlsson och I´m from Barcelona är det första gången de medverkar i allsången.



Vid 14-tiden var det så här mycket bänkar kvar i de bakre raderna och förhoppningsvis berodde det på att vädret inte var det bästa men vi hoppas på att flera knallar upp för berget på tisdag.

Ta hand om er så ses vi om en vecka mellan bänkraderna. Då hoppas jag på att solen tittar fram.

Patrik Norgren